Det har med att blogga pa resande fot ar svarare an jag trodde! Det ar val framst svarigheten att fa tag i datorer som kan hantera blogger och dylika aktiviteter som gor det hela komplicerat, man kan alltsa inte vara sadar fantastiskt spontan och bara satta sig ner vid datorn... (mjo visst kan jag skriva ner inlagg i mina otaliga anteckningsblock (fran Sverige tog jag med mig 8 st...) men det ar inte riktigt samma kansla! I dessa skriver jag istallet en fantastisk mangd svara grejer om livet, konsten, karleken och hatet!

Saledes foljer lite utkast fran veckorna som gatt, ni far ursakta att det inte helt hanger ihop, det ar texter tagna fran olika tillfallen:

Nu ar jag i Choroni (puerto Colombia), en by vid karibiska kusten. Hitintills ar allt valdigt mycket sas... allt med andra ord som sig bor. Vagen hit bjod dock pa en del overaskningar... Tog forst bussen fran Mérida till den stora staden Maracay, det tog 15 timmar (och givetvis gick bussen sonder efter 8 timmar...), val i Maracay skulle jag vid bussterminalen leta reda pa en buss till Choroni, da visade en man, vars tander sett betydligt battre dagar, gardagens tidning med en stor bild av ett jordskred som hindrade vagen till Choroni (det finns bara en vag dit, genom en nationalpark). Lite radvill letade jag vidare och fann ut av att man kunde ta sig dit via en grannby (dock med bat). Jag satte mig pa en annan buss och akte i 100 knyck (bussen var stor, tung, brokig, och pumpade salsa ur en bilstereo som ej var av denna varlden) genom slingrande vagar genom vansinnig natur. Harligt som bara den.
Val framme lyckas jag overtala ett gang fiskare att via en liten bat fora mig till Puerto Colombia och 40 minuter senare star jag trott och omtumlad i staden. Under batfarden klattrade Kraftan Freud upp ur min shortficka och tumlade mot relingen samtidigt som han sjong obscena seglar-sanger, redan innan vi natt var destination hade han lyckats stjala en tunna rom och starta festen.
Veckan forflot smartfritt med drinkar, strandbesok samt en hel del badande. Internet var dar inte riktigt tal om da strommen gick stup i kvarten.

Maste erkanna att jag nu, nar jag lagger den sista finishen pa detta inlagg, ar helt slut. Sitter pa ett skabbigt internetcafé pa Caracas flygplats, trott, skitig och 6 timmar fran check-in. Imorgon (eller mandag)skall jag dock hitta ett ordentligt café i Buenos Aires och dar titta igenom alltihop, sjalvcensurera, dricka kaffe, hata, alska och allmant tycka saker om allt och ingenting!

Tills dess...