Resnacke

Jo det dar med att skriva stora epos och annat nar man ar ute och resar blir det ju lite sisadar med... Inte for att jag inte vill, nejnej, viljan finns. Mycket. Men for att omstandigheter satter en i situationer utan dator, med lagt blodsocker, med administrativt clowneri ("oh va? nej, vi har ingen vaxel pa nagra pengar alls", "nej, nu stanger vi tidigt, utan att beratta det for nagon, hihi!") och annat kul.

Sen aker man ofta buss, lyxiga stalpjasser med stora saten, tv, plastbrickor med mat och iskallt rodtjut och sa vaknar man helt plotsligt upp, vrider pa huvudet och inser att nacken later som en gammal rostig grind.

Hjalp!