Taxi

Jag har nu rest sa lang tid att mitt exotiska utlandska anlete helt plotsligt forandrats:

Sitter lite nonchalant i silverpilen, har parkerat vid ett torg, latit dorren sta oppen och stracker lugnt och sansat pa min krumma rygg nar en gammal gubbe med lustig hatt helt plostligt knackar pa rutan, skrammer livet ur mig och fragar "taxi?".


Nej, silverpilen ar bara for VIP-kunder med pengar, brudar och viktiga jobb innehallande lika delar viktiga kostymer som viktiga svarta ladervaskor.

Resnacke

Jo det dar med att skriva stora epos och annat nar man ar ute och resar blir det ju lite sisadar med... Inte for att jag inte vill, nejnej, viljan finns. Mycket. Men for att omstandigheter satter en i situationer utan dator, med lagt blodsocker, med administrativt clowneri ("oh va? nej, vi har ingen vaxel pa nagra pengar alls", "nej, nu stanger vi tidigt, utan att beratta det for nagon, hihi!") och annat kul.

Sen aker man ofta buss, lyxiga stalpjasser med stora saten, tv, plastbrickor med mat och iskallt rodtjut och sa vaknar man helt plotsligt upp, vrider pa huvudet och inser att nacken later som en gammal rostig grind.

Hjalp!

Bilen

Jo, det ar sant. Har hyrt en bil. En liten javel. En golf (en exakt likadan modell som jag krockade med i Caracas, Venezuela). Men nu skall jag ut i oknen med den, sa nan motande trafik blir det inte tal om. Istallet massiva hal i vagen och grus/sand (borde hyrt en 4x4 istallet men nej, det blir ball med golfen, fran och med nu kand som "silverpilen"). Sen ar det ju oken och sa, sa sol finns dar ocksa. Mycket sol. Men den har aircondition, och det ar ju fint.

Sa kontentan ar foljande; jag skall kora en liten javla bil genom en oken, for att smaka pa lite vin (som ar sjukt speciellt eftersom det odlas hogt upp, jattehogt upp...), hojden av mogenhet (nej, inte mognad, det ar INTE samma sak).

Kalas

Gaffeln

Ja, jag har alltsa en ratt rolig historia om en gaffel men det skiter sig varje gang jag skall skriva ner den! Nagon javla gang borde det ju lyckas tycker man men nej, gaffeln far ni inte hora om. Inte an i alla fall...

Och sa en bild pa en gaffel: NEJ just det, det har med att uploada bilder gar bara nar nan idiot pa blogger INTE satt kaffe i vrangstrupen/vaknat upp ur bakfylla/ramlat humoristiskt i en valdigt brant trappa.

OmFgRoFl!

Kraftwerk ja, det ar skiten. Framforallt nar man under gardagen med nod undslapp ett ensamt ode inuti en karps mage... da ar det skont med lite lugn, okomplicerad tysk synt. Var saledes i en park. Med trad, stenar, sma japanska statyer och san skit. Dar fanns det en sjo, i sjon fanns dar karpar. Och vi pratar inte vilka karpar som helst, de var stora som mina lar... jag overdriver verkligen inte. Kraftan Freud var bakfull och satte en halv Bloody Mary i halsen vid anblicken av dessa bestar. Sen sprang han och gomde sig bland bonzai-trad med ursakten att han skulle trana kendo (tank er det, en krafta i kendo-rustning, sjukt gay).

Till andra nyheter hor det faktum att jag bott en kvall pa hotell. Mycket trevligt, mest for att jag fatt anvanda en RIKTIG handduk™. Alltsa en tyganordning i frotté. Ta nu inte detta som att jag inte duschat pa 5 veckor, det har jag. Men istallet for en mjuk, foljsam, vacker (vad finns det fler for adjektiv som beskriver en handduk?) och nastan sexig handduk har jag anvant en s.k. rese-handduk. Det lat sa himla bra i affaren. En fraknig saljare tjatade om hur lite den vagde, hur snabbt den torkade och framforallt om hur lite plats den tog... Allt stamde klart, han glomde bara namna att det egentligen inte var en handduk utan en linsduk i handduks-storlek (en san dar syntetlapp att torka kameror, glasogon och datorskarmar med). Sa jag har onekligen kant mig lite lurad dar jag statt i massa olika dushar och torkat mig med mitt stora, smarta, latta, snabbtorkande linsskydd... Sci-Fi!

"HELVETE! Vi glomde handdukar... Fan pojkar, lite battre planering kunde ni val klarat av. KUKEN! Ja, da far vi val aka hem och hamta dem da, men ikvall blir det INGEN javla efterrat efter maten!"

Nu skall jag ga och klippa mig. Over och ut!

Prata hogre, jag hor dig namligen inte, du pratar for hogt!

Jo, det ar bra att prata hogt, framforallt nar man ar pa offentliga platser, typ internetcafé. Aven skont att hora att du pratar med din pappa, och att han ar naken!

Festligt!

FLER punkter: ...

Jag har INGEN aning om vad som hant i varlden under de senaste 4 veckorna. Det kanns ju sadar. Jag kommer kanske hem till hemlandet om ett par veckor och sa har man flytat huvudstaden, infort krav pa att man maste ga i traditionellt tyska drakter och infort kaviar med banansmak (mjo, ok da. Har lite koll pa vad som hander hemma, men det ar fan inte mycket).

Sen skulle dar var en fin bild har, men det fick jag inte for blogger... Men som sagt, annars en fin bild pa "forgivna bilar i tra", kanske om en stund!

...

Jo, idag kom jag hem 08:15. Det kandes ju bra, eller natt. Sa ni kan val ga och lasa en annan blogg eller sa sa aterkommer jag om ett par ar nar jag hamtat mig fran livet!

"Amen jag vill sova, slapp mig for fan!"

Las mig inte!

Detta blir 6 gangen jag paborjar ett inlagg men det vill sig fortfarande inte riktigt. Sitter mest med ett fult head-set fasthaftat i pannan och tittar mig lite nervost omkring. Det ar ju som sa att det skall bloggas pa internetcafé. Inte for att jag har nagon anledning att forvanta att nagon sitter bakom och vantar pa att jag skall surfa in pa nagon fin porrssida eller sa (annars ar manga av caféerna har bar pa att lite hastigt och lustigt blockera porriga sidor som www.sydsvenskan.se och sjukligt snuskiga www.politiken.dk). Men lastFm ar fint. Da kan man helt plotsligt hora musik fran svunna tider eller bara musik man inte hort pa en manad. Det ar fint. Poesi liksom. Idag ar jag trott, det blir latt sa i stora staden. Man gar ut och kommer hem typ 7 varje javla kvall (morgon!) for att sen sova 5 timmar och raggla upp for att hitta mat. Mycket av det resande livet handlar om att hitta mat. I alla fall for mig, men jag ar ju kand som naturens storsta atare. Ikvall da jag borde korka upp en flaska fint rodvin och sen lasa en "god" javla bok, istallet kommer jag formodligen dricka ol med britter, moget.

Det har inlagget ar sa javla poanglost att jag blir morkradd!

"Hey! Jag ar glad i mat! Och sa gillar jag rugby ocksa, stora man som dundrar i varandra sa att ryggraderna knakar, att de har lustiga tyghjalmar ar ocksa ratt fint!"

Rule... what?

Det har med britter ar ratt roligt. De har valdigt labil hy, ar ofta inte speciellt vackra och har extremt dalig hallning. Trots alla dessa tillkortakommanden ar de ofta valdigt, valdigt glada. De slanger sig med roliga fraser("Hey, they should create a shitfaced book instead of facebook, should be easier to logg in and only have a keyboard containing 4 phrases; I love u, marry me, i focking hate u, grand", "Baseball is GAY!") och haller garna lada lite overallt.

Sen blir de valdigt imponerade om man, lite pa lyran, forsoker fa en argentinsk servitor med lustig mustasch, att lara en fotbolls-sanger infor den stora matchen mot Chile, nar man gor det pa Spanska (om spanskan ar korrekt eller vacker hor inte hit).

Britter, det nya svarta!

Den stora dagen

Det har med att vara lite dagen efter ar trevligt. Man vaknar kanske sent, lyssnar pa ett par latar som fyller en med hopp om en fin framtid eller med mysigt hat, i bada fallen blir man nojd. Man ater ett par bitar mat som smakar bra samtidigt som man lite nonchalant nynnar pa lite Coltrane (namedroppin, but of course). Sen kanske man tar en promenad, med latta steg hoppar man over sondriga gatstenar, svavar forbi sma man med langsam gangstil och kvinnor med roda paraplyer. Det regnar kanske och man blir lite vat i haret. Man tittar sig lite omkring, kanner av omgivningarna, passerar, inom 2 kvarter, 6 olika garage som ar inbakade mellan bostadshus, affarer, nedlagda kontor och kiosker. De flesta garagen har fargglada skyltar med billiga priser och tittar man in skramlar en liten "bil-hiss" till, samtidigt som en bil forsvinner ner till en osynlig vaning.
Kanske koper man en tidning pa ett sprak man inte riktigt forstar och slanger i sig ett par croissanter samtidigt som man forsoker se viktig ut (inte som sag en statsminister, snarare som en allmant bildad person). Man betalar, tycker kanske till och med att man dricksar mer an vad man behovt men njuter av det och lamnar cafét med de gron-skrikande vaggarna for att ater stovla omkring i staden. Man stotter ihop med en dansk, inser att det ej kravs med an en manad for att forr sa bekvama sprak nu kanns frammande, men likval pratar man ledigt om vattenfall, sakerhet och ol.

"Om jag borde forklara mig... Nej det tycker jag inte behovs! Det kanns lite val 90-tal det har med forklaringar!"

jaha...

Jomensaatt... Det var ratt galet. Nagon form av show med lospenisar, sprit och massor av peruker... Helt och fullstandigt galet. Jag tror inte riktigt jag hor hemma pa jorden. Men det ar fint med fylleblogg!

Ja, vi sager val det... ett par empanadas hade varit fint nu, men nej, snabbmat far det bli imorgon!

Rodtjut....

En britt ropar at mig, han tycker det ar lite lustigt att jag, redan vid fem ars alder lart mig prata engelska (vilket inte riktigt stammer, men Dave har bestamt sig, jag kan typ alla sprak pa jorden...). Jepp, mina damer och herrar, det ar dags for exilprinsens forsta fylleinlagg. Skall snart bege mig ut i natten, ar just nu omgiven av massor av glatt folk, ar pa ett hostel som tvingar en att bara ett slags orange armband for identifikation.... Lite som om vi vore boskap! Dricker rodvin ur plastmugg och ar vansinnigt trott, borde val egentligen ga och lagga mig men Allan, en amerikan har sagt att man kan aka skidor trots att det ar oktober... Det ar lycka!

Ni far ha det fantastiskt! Imorgon maste jag leta reda pa lite saker i staden, viktiga saker. Typ slipsar och liknande!

!!! (wow, 3 utropstecken, haftigt)

Kullersten

Ga, vandra, promenera, strossa... allt detta har jag gjort. Planlost genom den stora staden. Det marks att det verkligen ar en stor stad. Tempot ar annorlunda, trafiken hektisk och ingen blir speciellt forvanad over nagot som helst. Kraftan Freud har fixat en basker och ranner runt ett par meter bakom mig och sjunger Cornelis-latar och svar at folk, ingen bryr sig.
Jag vandrar over sliten trottar, slar huvudet pa laga byggnadsstallningar och later mina oron fyllas av DAD-latar. Det var langesedan men texterna ar fortfarande lika javla fantastiska som for drygt 2 ar sedan, da jag for forsta gangen satte oronen i dessa gnall-sjungande danskar. Det ar nagot markligt melankoliskt over det har med att promenera utan mal. Framforallt till musik. Men det passar anda ganska bra, det ar fint pa nagot satt.

Hmmm... tror precis jag lyckats med det forsta helt poanglost poetiska inlagget pa exilprinsen. Det ar ett steg i ratt riktning! Fantastiskt!

Det har med att blogga pa resande fot ar svarare an jag trodde! Det ar val framst svarigheten att fa tag i datorer som kan hantera blogger och dylika aktiviteter som gor det hela komplicerat, man kan alltsa inte vara sadar fantastiskt spontan och bara satta sig ner vid datorn... (mjo visst kan jag skriva ner inlagg i mina otaliga anteckningsblock (fran Sverige tog jag med mig 8 st...) men det ar inte riktigt samma kansla! I dessa skriver jag istallet en fantastisk mangd svara grejer om livet, konsten, karleken och hatet!

Saledes foljer lite utkast fran veckorna som gatt, ni far ursakta att det inte helt hanger ihop, det ar texter tagna fran olika tillfallen:

Nu ar jag i Choroni (puerto Colombia), en by vid karibiska kusten. Hitintills ar allt valdigt mycket sas... allt med andra ord som sig bor. Vagen hit bjod dock pa en del overaskningar... Tog forst bussen fran Mérida till den stora staden Maracay, det tog 15 timmar (och givetvis gick bussen sonder efter 8 timmar...), val i Maracay skulle jag vid bussterminalen leta reda pa en buss till Choroni, da visade en man, vars tander sett betydligt battre dagar, gardagens tidning med en stor bild av ett jordskred som hindrade vagen till Choroni (det finns bara en vag dit, genom en nationalpark). Lite radvill letade jag vidare och fann ut av att man kunde ta sig dit via en grannby (dock med bat). Jag satte mig pa en annan buss och akte i 100 knyck (bussen var stor, tung, brokig, och pumpade salsa ur en bilstereo som ej var av denna varlden) genom slingrande vagar genom vansinnig natur. Harligt som bara den.
Val framme lyckas jag overtala ett gang fiskare att via en liten bat fora mig till Puerto Colombia och 40 minuter senare star jag trott och omtumlad i staden. Under batfarden klattrade Kraftan Freud upp ur min shortficka och tumlade mot relingen samtidigt som han sjong obscena seglar-sanger, redan innan vi natt var destination hade han lyckats stjala en tunna rom och starta festen.
Veckan forflot smartfritt med drinkar, strandbesok samt en hel del badande. Internet var dar inte riktigt tal om da strommen gick stup i kvarten.

Maste erkanna att jag nu, nar jag lagger den sista finishen pa detta inlagg, ar helt slut. Sitter pa ett skabbigt internetcafé pa Caracas flygplats, trott, skitig och 6 timmar fran check-in. Imorgon (eller mandag)skall jag dock hitta ett ordentligt café i Buenos Aires och dar titta igenom alltihop, sjalvcensurera, dricka kaffe, hata, alska och allmant tycka saker om allt och ingenting!

Tills dess...

Bildefinition

Ikvall smaller det forhoppningsvis inte... Skall ta bussen fran Mérida ner till kusten (av det karibiska slaget). Min forsta bussfard i detta mystiska land holl pa att sluta i mindre katastrof da hela skiten borjade brinna pa vagen mellan Caracas och Mérida (men det ar en annan historia som kommer snart, kraftan Freud lyckades dock bidraga med en del mekar-tips da bussen skulle repareras).

Transport runt dessa bredgrader sker uteslutande med bil, bensin kostar 70 bolivares/liter (med den officiella, daliga vaxelkursen motsvarar detta ca 2 SEK, med svarta-marknad kurs = 1,40 SEK). Sen ar det forvisso ratt lognaktigt att saga "med bil" da det inte ar bilar i vanligt europeisk mening (och inget javla gnall om att jag inte skall jamfora och yadayada, har jamfores det friskt, alltid, standigt och hela tiden!). Istallet ar det vid inkop av bilar, viktigt att titta efter foljande saker:

* Bilstereo; den normala ljudvolymen skall vara tillrackligt hog for att man nar man passerad parkerade bilar, startar bilalarmet (observera att det i Venezuela endast finns en typ av billarm, alla bilar later saledes likadant).
* Bilalarm; helst ett tillrackligt kansligt for att ga igang bara man tittar pa bilen men bara en passerande bilstereo pa hjul kan starta den ar det lugnt.
* Rost; rost ar bra, fint, vackert och av godo for det estetiska intrycket.
* Tuta; denna skall klara av att ga varm minst 100 ggr per dag (det ar mycket enklare att bara tuta nar man kommer till en korsning, da slipper man sakta ner och titta).
* Bensinekonomi; att dra 3 liter milen ar nastan tillrackligt, men 4 ar battre.
* Krimskrams; ett kors i framrutan garanterar ett langt virilt liv (Jesus at alla! Traffade forresten Jesus ute pa krogen i fredags, vi drog och lyssnade pa metal och sankte ol, harlig kille).

Det ar dock valdigt charmigt med musiken, och tja, tutandet ar lika harligt. Tutar nagon i Sverige svarar det i princip till att forklara krig, alternativt erbjuda en dodlig duell med tva rostiga smorknivar. Tutar man inte har ar man dum i hvuudet, BASTA!

(poangen med hela det har inlagget var att jag skulle visa lite charmiga bilder av bilar men eftersom internet inte riktigt uppfunnits i Venezuela an sa far det vanta, kan inte tanka upp natt pa blogger)