Jag och Sandra Bullock

Har precis tomt en kopp vansinnigt starkt kaffe hos mannen med skagget, en trevlig typ med ett litet gatu-café nara mitt spanskinstitut. Han ler alltid och vinkar snallt nar jag vandrar forbi. Trevlig kille, och sa gillar han dessutom starkt kaffe!

Det hor fortfarande till ovanligheterna att jag dricker kaffe, men det starka varorna skagg-mannen levererar ar en trevlig omvaxling fran att ga runt med vita tander. Nu skall vi dock sluta snacka om nar jag dricker kaffe och istallet ga over till natt mer spannande, den inte langre pagaende territorialstriden mellan Venezuela och Guyana:

Eller forresten, vi skiter i det!

Under gardagen styrde jag och kraftan Freud upp kvallsmat till lite folk pa posadan varefter vi glada pa vin och ol klamde in oss i en taxi. En gammal cheva dar jag och den lange Belgaren Patrik (givetvis inte lika lang som undertecknad) samsades om framsatet... Venezuela ar landet med de riktigt cp-stora bilarna.
Vi hamnade pa en biograf dar det skulle ses en rulle med Sandra Bullock (da en av kvallens jankar-representanter hade varit med och styrt upp ljussattningen pa filmen).

Den sog!

Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett en sa dalig film. Ar forvisso inte den stora filmfantasten men, lat oss bara saga att kraftan Freud satte 3 liter lask i vrangstrupen innan han overgav filmen och hittade en galen kille (kallad Iban) att spela poker med.
Vi staplade omtumlade ut ur biosalongen, varpa den flinande amerikanen tillade: "hey dudes, at least the lightning was good". Vi var givetvis bojda att halla med, javlar vilken ljussattning!
Efter filmen promenerade vi raskt in mot centrum for att fortast mojligt, med sa manga olika rusmedel som mojligt, dranka minnet av denna rent ut sagt ackliga film (Sandra B, nu aven kallad stolpskottet, vimsade runt i 2 timmar och sag lite in i framtiden varefter Peter Stormare dok upp och styrde upp situtationen med hjalp av litium och lugnande sprutor... Stormare hojde klart filmen men inte pa langa vagar tillrackligt)!

Vi hamnade hastigt, plotsligt och i allra hogsta grad lustigt pa "Ceces". En nattklubb som sa manga andra i Merida, dar det uteslutande spelas reaggaton och Ska. Vi sankte ol efter ol och dansade frenetiskt for att forsoka utradera stolpskottets prestationer. Allting maste dock onekligen stanga, Ceces inraknat varfor vi funderade pa ett alternativt stalle kallat "Grados", men ar man fran Baskien och Belgien sa gar man ut i kortbyxor och kommer inte in pa de sen-stangande stallena... En tysk tyckte vi skulle dra nagra linor sno men vi avbojde snallt och tog en taxi hem.

Allt verkar med andra ord ganska behagligt, men icke! Plotsligt, nar jag kryper in i en av Venezuelas minsta taxi-bilar nagonsin (importerad kina-bil), stanger Patrik bildorren over min vanstra hands intet ont anande fingrar! Jag jamrar lite tyst, men fortsatter dock le... om an anstrangt. Kraftan Freud muttrar hogt och lamnar taxin, drar in pa Grados tillsammans med Iban och tysken och sedan dess har jag inte sett roken av vare sig hans klor eller sprackliga stjart!
Val hemma somnar alla till ljudet av tva glada amerikaner och en pipande vattentank.

Fint va? Ar valdigt rostig pa det har med bloggande och svenskan ar uppblandad med likadelar danska, spanska och engelska sa forvanta inga grammatiska underverk, atminstone inte under de kommande veckorna!

Primero

Sa var det dags att ater finnas pa natet. Knappast en befriande kansla men val lite spannande! Sen marker ni nog snart att detta ar en blogg som kraver mer av lasaren an de vanliga bloggarna. Jag tanker namligen inte vara sa artig att jag skriver in prickar over a, a och o... nej, det far ni gora sjalv!

Vad bloggen handlar om? Jo, det ar mina aventyr i Sydamerika tillsammans med kraftan Freud (kand fran tv och http://flufcopter.blogspot.com/). Just nu sitter jag i Mérida och njuter av tokregn och arepas (sma, ratt meningslosa brodbitar som anses vara en delikatess har i landet). Helgerna ar kalas, kvallarna likasa och nu nar jag tanker efter galler det nog aven for dagarna i ovrigt! ¡Bueno!

Kram